NAZISMENS EFTERSLÄNTRARE
När jag på 50-talet studerade i Wien mötte jag många åsikter. Nazismen
hade alltjämt trofasta efterföljare. Jag var en dag bjuden på middag hos nya
bekanta. En av mina nära vänner hade ordnat inbjudan. God mat och trivsel, som
plötsligt bröts av att man började tala om Hitlertiden. Man saknade den ordning
som nazismen innebar. Efter en stund frågade jag om det vägde jämt mellan det
positiva och det negativa. Min vän bemötte mig med orden: "Menar du
judeproble- met? Dom passar inte in i vår miljö". Jag, som redan som ung,
var van att, när det gällde den hårda verk- ligheten, inte tveka att "dra
linan fullt ut", svarade: "Min vän, jag förstår din inställning. I
Sverige passar ungrare och österrikare inte in i bilden. (Min vän är ungersk-österrikare).
Du, vi bygger gaskammare!"
Det blev först alldeles tyst, men så vände sig värdin- nan emot mig:
"Ni är förfärlig herr Föllinger - Ni förstör festens trivsel". Jag
svarade med orden: "Jag hoppas att ni känner samma obehag som jag, när jag anade er Hitlerbeundran." Då inser jag
att jag bör lämna festen och tackar för mig.
Några dar senare ringde det på min dörr, där stod min vän med tårarna
rinnande: "Du måtte tro att jag är en djävul". Jag svarade att jag
kände det så. Min vän: "Jag var bara barn under kriget, jag fattade nog
inte riktigt vad som hände. Det var förbjudet att kritisera Hitler. När du sade
"gaskammare" fick jag hela bilden. Det är ju förfärligt allt som
hände. Jag är helt omvänd!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar