måndag 18 maj 2015

Malin Mellqvist

du ä r dum i huvudet... sa en fru murar broider till mig vid kafferasten idg...
jag är trött på människor som är smarta men spelar dumma, svarade jag...


jag åenetrerade din dotter idag... Death penalty är vad du ska ha...




markus... hör du




hör uddh du... mår du bra




då vi frågade markus hur det var.. gav han intet svar... doktor Rolf stack en hand i plasthandsken... kände i hans bak... han sa att markus att det märktes att vår.. en patient hade dött. var extra ledsen ... sårat sjuk... idag...




Gud ger och Gud tar...
'


vad finns av sälen slutgiltigt i hajens döda... en and....i rävens käftar hängde som spelat döds kvar?...




nu slutgiltigt död... efter år av spanande precistionsbomber...


Amerikanske regeringen slutgiltigt hoppades att Afghanistans president forna... regeringens representatn...




Afghansk national hjälte... yttervärldens ansikte han hoppat ur sina gamla kläder... att dö han var...




Afghanistans huvudstad Kabul... idag hårt ansatt. avv regeringens styrkornas precitions stål...




det engelska precitions stålet beredde väg för romantiken...




this sad situation gave me inspiration




to sing what I dare not say...




you laugh and you smile


but enderneath there is somehting


you hide... vad vi inte vågar säga...


svarta tupp när du hörs gala




blir det mörkt  natten är inne...




då blodet å gatorna flyter... grydde morgonens timme..


Greksika befolkningen...e en polis i Grekisk regerings uniform




med byxorna brinnande av underjordiskt blod... uppumpat av Standard Oil... ur Moder Jord...




you llaugh and you smille
but deeply underneath there is something you hide...


hennes ansikte fullt av oljiga årar... hennes maskara smetade svart omkring hennes mörka ögon... hennes urringade tröja...


sönaernaa vit skräck fyllde på tidningens första sida hennes ansikte... som om det varit insmetat i olivolja... hennes söners namn... hade försvunnit - sedan räddningsskeppet som kommit Estonia till undsättning... vågorna rullade in på Saragassohavets strand...h on hade mist sina båda sönder... på Söndagen tio år senare begravde hon i sorg siin man...




resten av sitt liv satt hon och stirrade in... ut över havet.. på en strand.. hon hade mist sina söner... nu sin man...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar